Mer läsvärt.

 

Skatta honung eller skatta för honung?

Följande berättelse har jag hittat i SBR:s Bitidning sept. 1991.

Den är skriven av en biodlare, Sven Wenerström, någonstans i Västergötland.

 

Så tuktas en statlig bihobbykontrollör

 

Jag sitter här i stolen och funderar på hur det ska gå med biodlingen i år.
Runt omkring mig surrar bina.
De vet inte att de bedriver hobbyverksamhet.
De känner inte till det nya skattesystemet, enligt vilket
hobbyverksamhet ska beskattas som inkomst av tjänst.
Men jag vet och jag undrar hur i helskotta staten
och byråkraterna tänkt sig att den beskattningen ska gå till.

Jag föreställer mig att man måste anställa bihobbykontrollanter,
antagligen en i varje län.
Han eller hon kommer väl här i Västergötland t.ex.
att kosta fyrahundratusen kronor om året
inklusive sociala avgifter, om de åker i egen bil och kör sextusen mil á 18 kronor,
blir detta etthundraåttatusen. Då är vi uppe i femhundraåttatusen per år.
Skall vi bidra till detta med vår biskatt?
Det tänker vi inte alls göra. Solen skiner och bina surrar.
 

Nu ser jag framför mej bihobbykontrollanten stanna sin bil
framför grinden till vår sommarstuga.
Han kommer uppför gången och spanar in våra fyra bikupor.
Så ler han och säger:

- Du har bin ser jag?

- Jovars.

- Hur många kupor då? Det står i papperna att du har fyra.

- Vi har två, säger jag. Två samhällen. Man räknar i samhällen, inte kupor.
Det är de här båda.

- Mhm, jaja. Men där är en tredje kupa. Och där surra det ju.

- Det är en svärm, säger jag. Den hängde i äppelträt i morse.

- Så de har inte börjat samla honung än då? Säger bihobbykontrollanten.
Det vill jag kolla.

- Hur gör man?

- Man tar en rökpust, säger jag, en sån som står på bänken där borta.
Så tänder man på den och
blåser in rök i kupan så bina blir snälla.
Sedan klär man på sig en vit overall och en hatt med flor,
det är sådana som ligger på stolen där.
Sedan kan man öppna locket på kupan och kolla.

- Jaha, då ska vi se…

- Vänta! Säger jag. Först måste du åka till Töreboda och köpa utrustning,
det kostar bara ett par tusenlappar.
För du rör inte mina grejer, då anmäler jag dej för egenmäktigt förfarande.

- Va! Säger bihobbykontrollanten. Är du inte klok?

- Naturligtvis inte, säger jag.
Om jag vore klok skulle jag ju inte förlora pengar på att odla bin.

- Förlora pengar? Säger bihobbykontrollanten.
Fyra kupor, sjuttio kilo per kupa,
det blir tvåhundraåttio kilo, fördelat på sjuhundragramsburkar,
det blir fyrahundra burkar á femtio kronor,
 det blir tjugotusen kronor det!

- Fast nu har vi bara två samhällen, säger jag.

- Det blir tiotusen kronor i alla fall!

 

HERRE MIN JE!  Han vet ju ingenting om svinn och löpande kostnader.

- Men i år blir det bara trettiofem kilo per samhälle, säger jag.
Eller tänker du stå bredvid och
kolla när vi slungar? Apropå det… slungan kostar sjutusen och
friggeboden kostar tjugofemtusen,
vi har ganska stora kostnader.

- De får man inte dra av! Säger bihobbykontrollanten triumferande.
Det är bara affärsidkare
som får dra av, inte hobbyidkare.

- Jag vet, säger jag. Därför blir det bara trettiofem kilo per samhälle i år.
Något hundratal burkar.
Det äter vi upp själva, frugan och jag. Och ger bort som presenter.
Blir det något över så byter
jag med grannen, han odlar grönsaker, det är en hobby han har.
Man måste akta sig noga för att blanda
in pengar i det mellanmänskliga umgänget vet du.

 

Solen skiner och bina surrar. Jag kan se hur bihobbykontrollanten
står där och undrar om jag är klok eller inte.
Det börjar bli dags för att göra sig av med honom.

- Om man vore klok skulle man inte ha bin, säger jag.
Det är rena förlusten.
Men de är bra, istället för vakthund.

- Va? säger han.

- Det är bara i en kupa som vi har mördarbin, säger jag.
När den kupan snedtänder, då ligger man dåligt till.
Ja, inte jag, för mej känner de, men främlingar… ojojoj!

Nu börjar bihobbykontrollanten dra sig neråt grinden.
Han stiger in i bilen och säger ilsket:

- Jag kommer tillbaka.

Sedan smäller han igen bildörren och rullar iväg.
Jag tror inte alls att han ska komma tillbaka,
men redan efter en kvart står han vid grinden och ropar triumferande:

- Du har fler kupor! Jag såg åtminstone en däruppe i skogen!

- Där finns flera, säger jag. Men de är inte mina, de är min grannes.

- Nähej! För han säger att den är din.

- Javisst, det har vi kommit överens om.
Att undanhålla bikupor från beskattning, det är ett brott va?

- Jajamen!

- Och om två personer begår ett brott och sedan skyller på varandra,
då går båda fria,
det finns det prejudikat på. Om han och jag till exempel skulle slå ihjäl
en bihobbykontrollant och
sedan skylla på varann så skulle…

Bildörren smäller och gruset yr när han gör en rivstart och far bort.
Det blir lugnt och stilla som om han aldrig varit där.
Och det har han väl inte heller.

Solen skiner och bina surrar och jag får tid att tänka.

 

ETT BISAMHÄLLE är en märklig företeelse.
Det styrs av instinkter som utvecklats långt
innan det fanns människor på jorden. Men först nu är bina hotade.
Tänk om några ekonomiska
skurkar plötsligt släpper ut något i naturen som binas instinkter inte klarar av!
Då blir det katastrof.
Men även politiska makthavare kan vara skurkaktiga nog
att störa förloppet som haft femtio
miljoner år på sig för att bli fullkomliga.
Genom den nya skatten kommer de att minska hobbybiodlingen,
kanske den rent av upphör, och gör obotlig
skada på både natur och samhällsekonomi.

Det kostar bina 60 000 flygningar att få ihop en vanlig 700-gramsburk honung.
På dessa 60 000 flygningar besöker bina säkert en miljon blommor.
En kupa som ger 70 kilo konung
har alltså ute i markerna bidragit med 100 miljoner pollineringar.
Men det har biodlaren ingen förtjänst av,
den förtjänsten tillfaller traktens bönder och fruktodlare och i sista hand hela samhället.
Man kan alltså säga att varje litet bi,
som under tio dagar av sitt fyrtio dagar långa liv är ute och
samlar in honung, betalar en skatt från biodlaren till samhället
som är mycket större än den som
skulle kunna komma från hobbybiodlarens honung!

Den skatten får räcka.
Åtminstone från vår biodling, det kan jag lova.

 

Om vi drar oss till minnes så var denna skattefråga uppe
i regeringen som leddes av Carl Bildht på 1990-talet.
Det var tal om att beskatta hobbybiodlingen.
Den lades dock ned av riksdagen då de förstod att det skulle bli
en mycket dyr administration med dessa kontrollanter.
Men regeringen fick i alla fall sänkt från femton till tio
skattefria bisamhällen för oss hobbybiodlare.

Hälsar G. Hjelm

Mer läsvärt.